Namnet "Soiano"
har sitt ursprung i det latinska "Solis Ianua" som betyder "Sol nätbrygga".
Soiano ligger mellan Valtenesikullarna och erbjuder olika logimöjligheter, kulturella sevärdheter och
underhållande evenemang för besökaren som har lust att fördjupa sig i den speciella atmosfären
som omger byn.
HISTORIA
Vissa fornlämningar från bronsåldern (pålverksbyggnader vid sankområdena i Chizzoline) vittnar om en närvaro av förhistorisk mänsklig närvaro.
Byns antika förhistoria bevisas av både marmorfornlämningar med romanska inskrifter och prefixet "ano" som har ett romanskt ursprung. år 899 förstörde ungrarna olika romanska monument, bland annat ett tempel till jupiters ära.
Det var efter denna hemska invasion som borgen byggdes. Samtidigt byggdes andra borgar murar och torn i Valtenesi-området.
Borgen blev omedelbart ett centrum i omgivningen: Både som försvarsplats och för fredliga sammankomster. Regelbundet samlades folk för generalmöten med representanter från byarna Chizzoline och Soiano för att godkänna lagar, döma vid tvister och utnämna tjänstemän.
Under medeltiden tillhör Soiano Veronas biskopsdöme. Detta bekräftas år 1134 av ett diplom från Fredrik I.
Den första religiösa bebyggelsen sker troligtvis runt 1300 av franceskanermunkarna som grundade San Rocco-klostret. Detta kloster ligger i närheten av Soiano, på vägen till Padenghe.
år 1427 ingår detta centrum, tillsammans med andra religiösa centrum i "Quadra della Valtenesi", den Venetianska republiken. Sedan sker följande händelser.
På grund av rädslan för Savojas armé, låter kommunen tillverka en ny port för att låsa borgen. Från 1928 till 1947 upptas Soiano till kommunen Padenghe. Församlingen tillhör fortfarande Veronas biskopsstift, medan grevskapet har återgått till att tillhöra kommunen.
Byns ekonomi är framför allt beroende av produktionen av utmärkt vin, olja och spannmål. Den 15 augusti (jungfru Marie himmelsfärdsdag) firas med skördefesten San Rocco. Den sista söndagen i september firas festen för skyddshelgonet Sankt Michele Arcangelo.
SEVÄRDHETER I SOIANO
Borgen konstrueras under 900-talet som ett skydd mot de ungerska invasionerna. Borgen ligger ovanför byn och nås via allén. Under medeltiden fick den funktionen som ghibellinerfästning och Brescia och Verona tvistades om borgen.
Stadsmuren är nästan fullständig och följer en planimetrisk polygonal linje och karakteriseras av ett fyrkantigt torn och en trapetsformad planritning. Ingången ligger i väster med den gamla farbara porten.
Intill syns fortfarande fotgängarporten, som idag är igenmurad. Ovanför båda portarna syns springorna för fällbron. Bortanför ingången sticker tornet upp, som har byggts högre och omformats till ett klocktorn.
Sedan finns en andra bågformad öppning vars funktion var att utgöra ett ytterligare försvarselement. Redan i början av 1600-talet hade tornet två klockor, en stor och en liten, som ringde vid viktiga händelser i samhället.
I kyrkan Sankt Michele, från 1500-talet finns följande sevärdheter: En orgel tillverkad av Antonio Franchino från Montichiari år 1694: Ursprungligen satt orgeln ovanför huvudingången, men flyttades sedan till väggen till höger i början av 1800-talet.
Orgeln har en förgylld träkammare och en körläktare i barockstil. Altaret består i huvudsak av marmor i barockstil och invigdes år 1790. Bakom altaret på korets bakre vägg sitter en vacker oljemålning på duk av Andrea Bertanza.
I Chizzoline finns kyrkan Sankt Carlo: Kyrkan är byggd i lombardisk stil år 1610 för att hedra Sankt Carlo Borromeo, på den plats där enligt traditionen den helige Carlo stannade för att tala med folket som kom för att hedra honom. Dess stora altare från 1600-talet är värt att nämnas.
På dess sidor sitter två statyer från 1500-talet som kommer från klostret Sankt Rocco och ovanför sitter en vacker oljemålning på duk av Andrea Bertanza.
Kapellet Sankt Elisabetta Romansk byggnad i privat ägo som har byggts på befintlig grund. Kapellet har nyligen restaurerats och utgör endast kyrkans kor. Denna kyrka var den centrala punkten för det antika klostret som en gång låg på denna plats.
HISTORIA
Vissa fornlämningar från bronsåldern (pålverksbyggnader vid sankområdena i Chizzoline) vittnar om en närvaro av förhistorisk mänsklig närvaro.
Byns antika förhistoria bevisas av både marmorfornlämningar med romanska inskrifter och prefixet "ano" som har ett romanskt ursprung. år 899 förstörde ungrarna olika romanska monument, bland annat ett tempel till jupiters ära.
Det var efter denna hemska invasion som borgen byggdes. Samtidigt byggdes andra borgar murar och torn i Valtenesi-området.
Borgen blev omedelbart ett centrum i omgivningen: Både som försvarsplats och för fredliga sammankomster. Regelbundet samlades folk för generalmöten med representanter från byarna Chizzoline och Soiano för att godkänna lagar, döma vid tvister och utnämna tjänstemän.
Under medeltiden tillhör Soiano Veronas biskopsdöme. Detta bekräftas år 1134 av ett diplom från Fredrik I.
Den första religiösa bebyggelsen sker troligtvis runt 1300 av franceskanermunkarna som grundade San Rocco-klostret. Detta kloster ligger i närheten av Soiano, på vägen till Padenghe.
år 1427 ingår detta centrum, tillsammans med andra religiösa centrum i "Quadra della Valtenesi", den Venetianska republiken. Sedan sker följande händelser.
På grund av rädslan för Savojas armé, låter kommunen tillverka en ny port för att låsa borgen. Från 1928 till 1947 upptas Soiano till kommunen Padenghe. Församlingen tillhör fortfarande Veronas biskopsstift, medan grevskapet har återgått till att tillhöra kommunen.
Byns ekonomi är framför allt beroende av produktionen av utmärkt vin, olja och spannmål. Den 15 augusti (jungfru Marie himmelsfärdsdag) firas med skördefesten San Rocco. Den sista söndagen i september firas festen för skyddshelgonet Sankt Michele Arcangelo.
SEVÄRDHETER I SOIANO
Borgen konstrueras under 900-talet som ett skydd mot de ungerska invasionerna. Borgen ligger ovanför byn och nås via allén. Under medeltiden fick den funktionen som ghibellinerfästning och Brescia och Verona tvistades om borgen.
Stadsmuren är nästan fullständig och följer en planimetrisk polygonal linje och karakteriseras av ett fyrkantigt torn och en trapetsformad planritning. Ingången ligger i väster med den gamla farbara porten.
Intill syns fortfarande fotgängarporten, som idag är igenmurad. Ovanför båda portarna syns springorna för fällbron. Bortanför ingången sticker tornet upp, som har byggts högre och omformats till ett klocktorn.
Sedan finns en andra bågformad öppning vars funktion var att utgöra ett ytterligare försvarselement. Redan i början av 1600-talet hade tornet två klockor, en stor och en liten, som ringde vid viktiga händelser i samhället.
I kyrkan Sankt Michele, från 1500-talet finns följande sevärdheter: En orgel tillverkad av Antonio Franchino från Montichiari år 1694: Ursprungligen satt orgeln ovanför huvudingången, men flyttades sedan till väggen till höger i början av 1800-talet.
Orgeln har en förgylld träkammare och en körläktare i barockstil. Altaret består i huvudsak av marmor i barockstil och invigdes år 1790. Bakom altaret på korets bakre vägg sitter en vacker oljemålning på duk av Andrea Bertanza.
I Chizzoline finns kyrkan Sankt Carlo: Kyrkan är byggd i lombardisk stil år 1610 för att hedra Sankt Carlo Borromeo, på den plats där enligt traditionen den helige Carlo stannade för att tala med folket som kom för att hedra honom. Dess stora altare från 1600-talet är värt att nämnas.
På dess sidor sitter två statyer från 1500-talet som kommer från klostret Sankt Rocco och ovanför sitter en vacker oljemålning på duk av Andrea Bertanza.
Kapellet Sankt Elisabetta Romansk byggnad i privat ägo som har byggts på befintlig grund. Kapellet har nyligen restaurerats och utgör endast kyrkans kor. Denna kyrka var den centrala punkten för det antika klostret som en gång låg på denna plats.
